Bejos blogg

Framtiden

Hanna — Wed, 26 May 2010 08:04:29 +0000

Det är lite oklart hur framtiden kommer att arta sig. Vi kommer inte att lägga ner, men innan vi får klart för oss hur det kommer att se ut kan det bli lite tyst här.

Vi ber om ursäkt på förhand och ber om överseende.

Digga

Rata

Confession

Rebecca — Tue, 11 May 2010 07:39:31 +0000

Jisses, snacka jetleg.
Ja, jag vet att det är en dålig förklaring till att jag varit borta från bloggosfären sen vi kom tillbaka från Sverige. Men att säga att hunden åt upp modemet eller att någon svartklädd firade sig ner från en helikopter och genom mitt takfönster för att sedan sno min dator skulle ni inte tro på va?

Okej, okej lika bra att jag erkänner. Ja, jag är en periodare.
-Hej, mitt namn är Rebecca och jag är en periodbloggare.
Det där var ju inte så farligt som jag trodde. Jag kanske ska fortsätta när jag ändå är igång…

-Hej jag heter Rebecca och jag är dålig på att städa.
-Hej jag heter Rebecca och jag gillar att lyssna på Avril Lavigne i smyg.
-Hej jag heter Rebecca och ibland fuskar jag och slänger yoghurtförpackningen i soporna istället för i källsorteringen.

Pjuuhhh…skönt att ha det ur världen.

Imorrn mina vänner ska jag ta med er till ett av mina favoritställen i Göteborg. Jo, jag vet att man inte kan lita på en periodare, men håll utkik för säkerhets skull!

Släpp fångarna loss det är vår!

Hanna — Fri, 07 May 2010 08:52:46 +0000

En liten hyllning bara…

Det är märkligt. Varje år är jag lika förundrad över att det faktiskt hände. Att allt vaknade till liv. Igen. Det hände!

Humör: Överraskad & Glad

Puffskydd – förklaring

Hanna — Wed, 28 Apr 2010 07:39:20 +0000

Ah, så dumt. Såklart att de flesta inte vet vad ett puffskydd är, varför skulle man veta det liksom? Det är bara nördar som jag och Reebs som har koll på sånt oväsentligt. Därför kommer här en liten förklaring. Ett puffskydd sitter framför mikrofonen för att förhindra så kallade luftpuffar (till exempel om man säger p, f eller pf… ) att tas upp under inspelningen. Så här:

Rebecca demonstrerar puffskyddet

Anledningen till att vi behöver ett puffskydd är för övrigt vår nya mikrofon som hör till det här snajsiga mixerbordet!

Vårt nya mixerbord

Humör: Generad

Puffskydd

Hanna — Mon, 26 Apr 2010 12:01:01 +0000

Här flyter det på. Jag har haft en fantastisk helg i Örebro, är nu full av inspiration och jobbar på bättre än någonsin!

Rebecca har tillverkat ett puffskydd, hon är innovativ tjejen.

En bas av ståltråd

Sy på en nylonstrumpa

Voilà!

Humör: Lekfull

Update (jag borde sluta vara så svengelsk)

Hanna — Fri, 16 Apr 2010 14:43:40 +0000

Om det är någon som undrar varför det inte kommer några bilder från resan här så är det lite grann så att jag är lite osäker på vad jag kan publicera. Men skulle kunna ta mig tid att välja ut några Perubilder som garanterat inte ska in i någon tidning (blir ju tyvärr inte de snyggaste dårå) och lägga upp… be patient!

Jomensåatt annars har Rebeccat varit så där fancy och freelanceat (läses posh och med engelskt uttal) i några dagar medan jag har eh… fixat med grejer. Sålt ett reportage till Två Dagar i GP till exempel(!) Hurra för mig! Jag ska också på någon slags casting nästa vecka eftersom ett produktionsbolag behöver en mingelreporter till nån grej. Aj äm gonna blow them away! Önska mig lycka till!

Nä. Måste ut lite nu. Solen kräver det.

(Tror inte jag kan sluta vara svengelsk…

Humör: Glad & Lekfull

Galen chaufför

Hanna — Sat, 27 Mar 2010 23:29:32 +0000

Här följer en rapport från landet där telefonkiosker inte bara fortfarande finns utan är absolut nödvändiga, där det skyltas med att det finns varmvatten – framförallt om det finns både på natten och på dagen, och där tutan får ersätta både backspegel och bilbälte – för tutar man tillräckligt mycket så krockar man inte. Nämligen. Två dagar i rad har jag nu varit övertygad om att jag ska dö, båda gångerna har jag befunnit mig i en taxi. Igår var vi på väg tillbaka till hoselet i något som såg ut som en bil men som jag fortfarande tror var en gammal skrotad container som någon hade satt en ratt, fyra hjul och en tuta på. Den lät som att chassit närsomhelst skulle lossna och jag fick visioner á la tecknad film där vi plötsligt sitter på ett underrede och undrar vart resten av bilen tog vägen.

I dag har vi åkt taxi till Punta Hermosa som ligger en bit söder om Lima och som har fantastiska sandstränder. Målet fann vi var underbart men resan hit skedde med den mest aggressiva chaufför jag någonsin har träffat. Såhär tror jag hans tankar gick under resan:
Punta Hermosa va… nu är det väl två dumma turister som ska åka till det där skitstället igen. När det dessutom finns samma hav att tillgå här. Folk är så dumma i huvet alltså. Jaja, det är i alla fall Queen på radion… jag sjunger med lite… ah! Tjejerna sjunger också med, det kanske blir en skojig resa detta! Fan, jävla bilhelvete! Flytta på dig. Alltså, det finns ju plats där emellan de två bilarna, då kan du väl åka där! Det är ju inte som att någon följer linjerna i gatan ändå… Nä, nu jävlar var det nån som stoppade vid gult ljus. Hur tappad bakom åsnekärran får man bli! Ah, jag måste tanka… orkar inte säga nåt till tjejerna, de fattar väl inte vad jag säger i alla fall, blåsta schweizare eller vad de nu var… Vad fan gör alla bilar här?! Kan ni i alla fall släppa fram mig så att jag får tanka först?! Ah… nu kommer vi i alla fall ut på motorvägen, äntligen lite fart! 60, 70, 80… vafan, nu la bilhelvetet av! Det vore ju snyggt, bli stående här på vägen med två korkade brudar. Ah, den startade igen… låter jävligt konstigt dock… nåja… 70, 80, 120, 140 ah, nu börjar det likna nåt! Oj, jag har inget bälte på mig, äh, det är för varmt för sånt… Få se nu, vart ska de här skämten till turister nånstans…?

Ungefär. Vi kom fram med livet i behåll i alla fall. Nu blir det några softish dagar med beach och surf innan vi drar tillbaka till Sverige! Då ses vi, era vinterbleka skitar!

Humör: Ooops

Perus navel

Rebecca — Tue, 23 Mar 2010 14:31:47 +0000

Nu befinner vi oss i Cusco, som betyder navel pa inkafolkets sprak, hit kom vi med en buss under gardagen. En buss som faktiskt till och med anlande en halvtimme fore utsatt tid och det mina vanner ar valdigt ovanligt i det har landet. Dagen innan dess hade vi en heldag pa Titicacasjon som ar varldens hogst belagna sjo. Att besoka de flytande vassoarna var riktigt coolt, man forstar inte riktigt att folk bor sa pa riktigt. Pa en liten o, gjord av vass. An mindre att de lagar mat dar. Nar vi var dar var det konstant nagra som vaktade den lilla spisen de lagade mat i, inte sa konstigt kanske da det tydligen hant att de eldat upp sina egna oar och vasshus.
Jag och Hanna fick folja med en liten kvinna in i hennes hus eftesom hon ville visa hur hon bodde, dar fick jag prova deras klader som var galet varma och lite smatt otympliga och jag maste saga att oborna kladde bra mycket battre i de kladerna an jag

Nu har det blivit dags att kila ut pa Cuscos gator och forhoppningsvis hittar vi nagon som vet mer om en potatispark vi vill besoka for Menys rakning.

Humör: Glad

Tant gredelin…

Rebecca — Mon, 22 Mar 2010 02:59:41 +0000

I Puno gar alla sma indiantanter som pa rals. Ja, alltsa det finns inget som kan stoppa dem. Inget kan fa dem att flytta pa sig och ar man i vagen gar de helt enkelt pa en. Det har vi fatt erfara efter att besokt en inhemsk marknad har i stan. En marknad vi trodde skulle innehalla fint hantverk men som visade sig vara mer som en dalig Malmamarken (for er som vet vad det e) dar fanns tandkram som alla staplat i sma fyrkanter, nagelklippare, skosulor och potatis, potatis och lite mer potatis. Inga lamamossor eller stickade trojor sa langt ogat kunde na. Daremot kunde man kopa farskallar ifall man inte fatt nog av sanna sen innan. Hur som helst det var pa den har marknaden som vi fick lära oss att de sma söta gummorna som racker oss till midjan inte är sa väna som de ser ut. Helt plotsligt kunde man kanna nagot rora sig i midjehojd och flyttade man sig inte fort som attans kunde man rakna med att fa en hardhant knuff…

Oj..nu fick jag tydligen inte skriva langre, nu kom hostelagaren o sa att det var dags att sova haha….jaja, so much for min berattelse om de sma gummorna…

Colca canyon

Hanna — Fri, 19 Mar 2010 19:35:29 +0000

Ah… jag går lite grann som en pingvin. Och lite grann som om jag har haft en vild natt med en välhängd man. Det har jag inte. Jag har vandrat i bergen i två dagar och därmed mår min rumpa och mina vader som de förtjänar. Jag fick också vad jag förtjänade för jisses vad mäktigt det var att vandra nerför Colca canyon och se bergen resa sig runt omkring oss. Första dagen ägnades helt åt att ta sig ner till botten. I sju timmar vandrade vi, stundtals på smala stigar där berget stupade rakt ner vid sidan av oss. På kvällen kom vi fram till en oas där vi fick ta ett underbart dopp i den svalkande poolen, äta middag och stupa i säng vid åttatiden (vilket var helt befogat, nämnde jag att vi gick upp klockan 02.45?)

Dag två gick jag upp klockan 04.45 (oh lala, sovmorgon!) för att starta vandringen tillbaka upp. Tre timmar, konstant uppåtstigande. I början gick vi genom ett moln och efter 45 minuter var det enda jag kunde tänka: okej, det här är verkligen skitjobbigt och jag ser ingenting, totalt ovärt… Men sen! Sen kom vi ovanför molnet och solen var på väg upp! Totalt värt! Rebecca tog en mula upp på grund av sin fot så hon missade detta, vilket jag ihärdigt försökte tänka på när hon glatt kom struttande förbi på sin halvåsna och jag var precis genomsvettig… Nåväl, när jag väl kom upp hade jag ju liksom glömt alla prövningar på vägen. Jag kände mig bara så väldigt bra, och liksom lätt!

Jag räknar detta till en av mina större framgångar under den här resan. Den är dock inte min största, det var när jag lyckades pruta ner en karta över Lima från 8 dollar (ja, DOLLAR) till 2 sol (cirka 6 kronor), det är vad jag kallar prutningsteknik! (Rebecca har en del att lära där, senast hon skulle pruta lyckades hon höja taxipriset från 5 till 6 soles… lite språkproblem där… )

Nu ska vi snart åka buss till Puno, jag ser fram emot att äntligen få se Titicacasjön!

Humör: Cool & Glad